På måndagen spelades föreställningen upp i folkhögskolans aula. 17 personer tog chansen att se denna roliga monolog. Synd att inte fler kom.
- Från början var Gerdan Roth en komisk karaktär som jag uppträdde med. Jag älskade att spela henne och ville ge henne en historia, ett liv. Matlagningsprogram, föräldraledighet och bakning blev en idé att utgå från. När jag var yngre spenderade jag mycket tid i Hallstavik. Möten med människor där och olika sätt att se på livet har gett mig inspiration till att skriva pjäsen, säger Sofia Bach i ett pressmeddelande.
Ensemblen består utav komikern och skådespelerskan Sofia Bach, som har varit med i tv-program som Parlamentet, Hon & Hannes, c/o Segemyhr och Talismanen. Bakom sig har Sofia regissören Monica Almqvist Lovén som inte tvekade en sekund på att få regissera pjäsen.
- Gerdan Roth ger mig en varm känsla av igenkänning, hon är någon jag tycker om. Det var inte svårt att tacka ja när Sofia frågade om jag ville vara med. Att fastna på vägen, vilja ömsa skinn och inte veta åt vilket håll man ska gå är något inte bara Gerdan brottas med, det finns en kamp i varje liv efter att bli sedd som den man är. Den berättelsen är alltid spännande att gestalta, säger Monica Almqvist Lovén i pressmeddelandet.
Under föreställningen bjöd Sofia ”Gerdan” Bach på syltkakor, dans till Bon Jovis låt ”Living on a prayer” samt steppdans, något som gav Sofia fina applåder. Man fick följa olika episoder ur Gerdans liv, bland annat när Gerdan extraknäckte som ”pensionärsinkastare” till ICA Supermarket, före detta ICA Eski, en affär som ligger Gerdan varmt om hjärtat när hennes hemliga syltkakrecept blev stulet.
Föreställningen höll på i ungefär en timme och är en del utav de arrangemang som följer med upplevelsekortet som älvsbyborna kunde införskaffa sig för en ringa slant.
Pjäsen är samarbete mellan Riksteatern och SMG Entertainment.
Se även trailer av föreställningen genom att högerklicka på bilden nedan välj "Öppna i ny flik". Eller kopiera denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=Eo4gAiSVLoo
TEXT: ROBIN NILSSON. FOTO: ROBIN NILSSON OCH RIKSTEATERN