Valar i Arvidsträsk. Butiken i Tväråselet får liv på nytt. Kulisser byggda av Älvsbyhus.
För älvsbyborna finns många igenkänningsfaktorer (frånsett valarna i Arvidsträsk) i filmen Isdraken. Men framförallt är det en film som berör och som bjuder på fantastiska scener rent bildmässigt.
Isdraken bygger på författaren Mikael Engströms bok med samma namn. Den handlar om elvaårige Mik som bor med sin storebror och alkoholiserade pappa på Hagalund i Solna utanför Stockholm.
Pappan, som en gång varit framgångsrik trummis, tror fortfarande att han är rockartist och lever därefter. Misären gör att socialen hämtar Mik och kör honom till hans faster i Norrland. Där får Mik för första gången drägliga hemförhållanden och blir dessutom kär i adoptivflickan Pi.
Mik trivs i Norrland men återigen rasar hans tillvaro när socialen meddelar att de hittat en fosterfamilj åt honom. Han tvingas mot sin vilja att flytta och hans fosterföräldrar har till råga på allt en hundkennel. Mik hatar hundar. Likaså att rengöra hundgården efter dem.
När hans längtan till Norrland och kärleken Pi blir för stor rymmer han - och där börjar äventyret.
I Berlin fick filmen ett fantastiskt mottagande. Där tror många numera att valar simmar omkring i de norrbottniska insjöarna!
Av Håkan Bjerking, producent och regissör, får vi också veta att filmens specialeffekter är banbrytande för svensk film och gjorda med en mycket snäv budget men med väldigt lyckat resultat.
Det fälls faktiskt en och annan tår, av både barn och vuxna, under filmens slutscen. Tårar som innan dess blandats med skratt. Det är ett gott betyg.
Svenska ungdoms- och familjefilmer har varit få de senaste åren. Men här kanske en ny era föds. Arvet efter Astrid Lindgren förs vidare.
En film väl värd att se oavsett ålder.
TONY BERGLUND